Gabriel

Denna historien handlar om vårt femte barn som föddes i v 24+1. Han har haft en mycket tuff start med respiratorvård och hjärt operation. Nu handlar bloggen om hur vi återtar vår vardag med syrgas, sondmatning, hembesök och en massa sjukhusbesök. Vägen är lång men någonstans så skymtar ljuset.

torsdag 18 november 2010

Trött

Nu är jag så trött på allt. Vill bara att det ska bli bra med Gabriel så vi kan bli en vanlig familj. I morgon kommer hemsjukvården. Något som blivit lite bättre är att han har bajsat lite själv, att man kan bli så glad för lite bajs. När han kunnat bajsa så skriker han lite mindre. Maten går trögt, önskar bara att han skulle orkat att äta så han slipper sonden.
Känns som jag måste göra något för att pigga upp mig innan jag går under.
Får försöka att ta tag i livet i morgon.

1 kommentar:

  1. Men då...
    Vet så väl hur jobbigt det är när känslorna leker bergochdalbana med en. Särskilt jobbigt är det givetvis när man är trött rent emetionellt och helst bara skulle vilja blunda och vakna upp och allt skulle vara "bra" igen.
    Men du/ni fixar det här, för att ni måste!
    Skickar över massor med styrkekramar!
    Sen så tycker att absolut att du ska göra någonting bara för dig själv. Det kan vara så enkelt som att åka iväg med dom större barnen och göra något skoj, åka och handla. Eller bara åka och träffa en vänn. Vid ett tillfälle när min M fortfarande hade syrgas etc fick jag en rejält svacka, samma dag hade jag tid till frisören. Först tänkte jag avboka men valde sen att åka dit iallafall och faktiskt så var det såååå skönt, låter kanske lite banalt men det var verkligen jättelyxigt att få åka iväg och bara bli lite ompysslad : )

    SvaraRadera